Detta är ett tillägg till det som skrevs i går om samarbetet mellan Ryssland, USA och Israel i den spansk-marockanska krisen.
Vi nämnde det ekonomiska stöd som den amerikanska regeringsvänliga högern har gett Marocko för att främja erövringen av Ceuta och sabotera energisamarbetet mellan Medelhavets båda stränder.
Vi påminde också om att detta är ett av Israels främsta strategiska mål.
Och Ryssland?
Vi konstaterade att Ceutakrisen föregicks av en plötslig leverans av 30 000 ton bensin till Ryssland.
En tillfällighet?
Häromdagen avslöjades att det finns ett system av underjordiska tunnlar som används för att föra migranter från Belarus in i Polen.
Europeiska kommissionen, som under en längre tid har förändrat sin syn på migrationsströmmarna, har uttryckt oro för att Moskva ska använda migranter som ett vapen genom att pressa dem mot Europa.
I själva verket är detta ingen överraskning. Sedan Ryssland stärkte sitt inflytande i Niger har man drivit på för att upphäva den lag som straffade människosmugglare. Därmed återupplivades migrationsströmmarna från Afrika söder om Sahara, vilka Macron tidigare hade lyckats minska genom just denna lagstiftning.
Smugglingen av människor norrut passerar områden där Ryssland har ett betydande inflytande, bland annat Sudan, och når vanligtvis Medelhavet via Libyen, närmare bestämt den del av landet som kontrolleras av Haftar – den USA-stödda aktör som samtidigt har Rysslands stöd.
Lavrov och Putin har vid upprepade tillfällen sagt att de vill uppmuntra afrikansk migration för att straffa Europas kolonialister och föra oss till det som de beskriver som civilisationens högsta stadium: ett blandat folk.
I Ceuta var det inte bara marockaner som tog sig in, utan också många migranter från Afrika söder om Sahara och från andra afrikanska länder. I tv-intervjuer var det särskilt många sudanesiska migranter som framträdde, men även etiopier – människor från ett land som har särskilt nära förbindelser med Ryssland.
Låt det stå klart att det vore felaktigt att påstå att detta var en rysk operation. Det är uppenbart att det rör sig om en amerikansk operation, en operation som ryssarna – som så många gånger tidigare – med stort nöje har ställt sig bakom. Och det är en operation som välkomnas av Israel.
Så må det vara.
Jag överlåter åt dem som tycker om att ställa upp sig i led som orcher att avgöra vem de egentligen tror sig bekämpa, samtidigt som de fortsätter att tjäna samma herre och går vilse.
